cfr

Cecilia Lönn från Falun och Josefine Midander från Gävle sökte till juristutbildningen i Uppsala inför höstterminen 2003.

Vad de då inte visste var att Uppsala universitet hade beslutat att införa en etnisk kvotering vid antagningen till juristutbildningen. 30 av 300 nybörjarplatser öronmärktes för sökande med båda föräldrar födda utomlands. På det sättet ville man öka den etniska mångfalden.

Nekades plats trots bättre betyg
Cecilias och Josefines föräldrar är födda i Sverige. Därför nekades de utbildningsplats – trots att de med 18,26 respektive 18,30 i gymnasiebetyg hade avsevärt bättre meriter än de 30 som kvoterades in. Den sökande med lägst betyg som kvoterades in hade 15,27.

– Det kändes väldigt orättvist att nekas en plats på grund av var mina föräldrar är födda någonstans. Det är ju inte något som jag kan påverka, säger Cecilia.

Josefin upplevde samma sak när hon fick reda på skälet till att hon inte kom in.

– Det är klart att det inte är en mänsklig rättighet att läsa juridik just i Uppsala. Men det är en mänsklig rättighet att ens prestationer ska avgöra om man får chansen, inte ens etniska bakgrund.

Senare samma höst kom Cecilia och Josefine i kontakt med Centrum för rättvisa, som granskat antagningen till juristutbildningen i Uppsala.

– Vi fick då klart för oss att det här kunde vara ett lagbrott, etnisk diskriminering, och att det faktiskt gick att göra något åt det, fortsätter Josefine.

Stämde universitetet
Efter samråd med föräldrar och vänner bestämde sig Cecilia och Josefine för att med hjälp av Centrum för rättvisa stämma Uppsala universitet. Båda tyckte att det kändes viktigt att markera att universitetet gjort fel:

– Om det nu finns en lag som förbjuder etnisk diskriminering av studenter och sökande till högskolan måste ju någon se till att den används. Annars kan ju universitet komma undan med vad som helst, säger Cecilia.

Redan före tingsrättens dom slutade Uppsala universitet med etnisk kvotering. Det gjorde också andra högskolor som prövat samma väg. Redan det känns förstås som en halv seger för Cecilia och Josefin. Men har de ingen förståelse för universitets motiv att öka den etniska mångfalden?

– Jo, absolut, att jobba mot diskriminering och att öka mångfalden är jätteviktigt. Men det handlar om vilka metoder som är okej. Kvotering innebär ju bara mer diskriminering, inte mindre, säger Josefine.

De ifrågasätter också på vilken grund universitetet införde kvoteringen. Uppgifter från Statistiska Centralbyrån, som domstolarna fått ta del av, visar att andelen studenter med två utlandsfödda föräldrar på juristutbildningen i Uppsala var cirka 14 procent åren före kvotens införande. Det är en högre andel än i befolkningen i stort. Och på juristutbildningen i Stockholm har nästan var fjärde nybörjare två utlandsfödda föräldrar.

– Det gör ju att man blir ännu mer fundersam. Hur kan man ta till sådana här extrema metoder utan att ta reda på hur behovet faktiskt ser ut?, frågar sig Cecilia.

Värt all möda
Så här långt har de fått rätt. I januari 2005 fällde Uppsala tingsrätt universitetet för etnisk diskriminering och dömde staten att betala Josefine och Cecilia vardera 75 000 kr i skadestånd. I december 2005 fastställde Svea hovrätt tingsrättens dom. Justitiekanslern, som är universitetets ombud, har överklagat till Högsta domstolen, som nu alltså ska pröva fallet.

Det har gått drygt tre år sedan de gick miste om utbildningsplatserna. Båda har sökt och kommit in på juristutbildningen i Umeå där de går sjunde respektive femte terminen och trivs jättebra.

Nu väntar den sista avgörande prövningen i Högsta domstolen. Det känns skönt att fallet äntligen är på väg att komma i mål, tycker Josefine och Cecilia. Och oavsett hur det går, säger de, har det varit värt att driva fallet ända dit:

– Många har fått upp ögonen för hur orättvist det blir när man kvoterar. Regeringen har sagt att det är förbjudet och högskolorna har slutat med det. Förhoppningsvis slipper alla unga människor sådan här diskriminering i framtiden.

Den 29 november hålls rättegången i Högsta domstolen. Domen väntas inom cirka en månad.