Även om det ligger utanför den rättsliga prövningen i Uppsalamålet kan det finnas intresse av att belysa några av de frågor om mångfald och rekrytering som har rests med anledning av fallet.
Det första är hur det faktiskt ser ut med den etniska mångfalden i högskolan i stort.
Utan etnisk kvotering har andelen nybörjare i högskolan med utländsk bakgrund totalt sett ökat under de senaste åren. Läsåret 2003/2004 var andelen 14 procent, enligt Högskoleverket och SCB. Det är ungefär samma andel som i hela samhället. En urvalsgrund som betyg kan vara trubbigt i olika avseenden. Men man kan alltså inte generellt säga att det motverkar mångfald. Tvärtom verkar systematisk likabehandling vid antagningen också resultera i etnisk mångfald.
Däremot finns tydliga skillnader mellan olika invandrargrupper och olika utbildningar. Och den sociala snedrekryteringen består, vilket är en stor förlust för hela samhället.
I dag har invandrartjejer generellt bättre gymnasiebetyg än svenska killar. Killar som grupp, särskilt de med utländsk bakgrund, halkar efter.
Men det seriösa är väl att ta itu med problemets rot – grund- och gymnasieskolan – inte att börja trixa med urvalsreglerna till högskolan? Och om högskoleprovet, som en del påstår, diskriminerar invandrare bör man väl göra något åt detta, inte dra till med kompenserande diskriminering av andra?